Klona mig lagom till april
Det här skrev jag en sen kväll för ett tag sen men har haft det i tanken bra länge nu så jag lägger upp det...
Hur ska ska jag göra, vad ska jag ta mig till!?
Det vardagliga livet kan ju inte stanna upp för något som detta.
Det jag går och tänker på om dagarna rer jag inte ut...
Att jag ska vara själv med 2 barn, hur fan gör andra ensamstående morsor det igentligen!?
Själv om dagarna, själv om nätterna hur i helvete kommer jag kunna re ut detta!?
Theodor är inte svår att lägga för fem öre, det jag tänker på är mest att låt oss nu säga att lillkott kommer käka var 4:e timma då kommer det se ut så här...
Vi börjar när Theo ska sova... Eller under en natt om vi säger så...
Sängtime: 19.30-20.00 (Theo)
Mattime: 20.00 (lillkott)
00.00
04.00 + att har jag inte fått Theo att sluta med nattvällingen så är det han under
denna timme också som ska pysslas om.
Kan ju falla sig så att det inte går att söva om honom också.
Då sitter jag i skiten om vi säger så...
God morgon: 07.30 Kanske något tidigare eller lite lite senare inte troligt men inget är ju omöjligt.
Är det dagis för Theo så måste jag gå upp 07 för skynda långsamt.
Jag kommer gå sönder sakta men säkert det är jag säker på. Det är bara att vänta in eländet...
Fy fan!!!
Är ju inte så att man är fit for fight under bältet efter en förlossning heller hur fan gör jag då!?
Detta är en bråkdel av vad jag går och tänker på...
Och det här med att "lilla gumman det skulle du tänkt på innan du hade sex" behövs inte ens nämnas då detta skett under en p-pillers period vilket inte alls är så ovanligt som man tror.
Så just nu känns det skit helt ärligt!!
Du kommer fixa det Lina, det tvivlar jag inte en sekund på. Du är stark! Kram J
Jag blir så lättad när jag läser detta Lina. Detta visar på mogenhet, ansvarstagande och att du verkligen kommer göra allt i din makt för att klara av detta! Om du däremot blundat för vad som komma skall med två barn, dåligt med sömn, jobbigt med skrik och syskonrivalitet etc etc - ja då hade det ju verkat som om du inte brydde dig eller gick omkring och låtsades om att allt är okej.
Visst är det okej! Du kommer klara detta! Med råge. :) Man ska vara lite "nervös" inför allt som komma skall, som man inte varit med om tidigare. Annat vore väl konstigt. :)
KRAM på dig!!!
Tänk så här då, nog fan kommer du få det för jävla tufft, inget snack om saken, men tiden som du kommer ha det så supertufft är begränsad. Nu antar jag att du inte kom på att du var gravid förrän ganska sent, men, om du hade kommit på det tidigare, hade du kanske tänkt dig en abort, visst det skulle göra saken enklare just nu, just för stunden och kanske för ett par år framöver MEN tänk också på det när du håller din nya bebis, när du får ditt första leende, alla "första" saker, all kärlek som det lilla livet kommer ge dig!
Fan, Lina, jag tror inte alls du kommer gå under av detta, tror jag inte ett skit på faktiskt, du kanske kommer vara nära vissa stunder, men vad jag förstår så är du stark! Och du verkar ha mycket kärlek i dig.
Min syster sa till mig häromdagen med tårar i ögonen: Maria, jag har så dåligt samvete, när du först sa att du var med barn tänkte jag på en gång att du borde göra abort, och nu ser jag denna underbara lilla varelse som du fått och jag kan inte sluta tänka "tänk om, tänk om du hade gjort abort!"
Du klarar detta Lina! Punkt! Kram
Håller med alla andra om att du kommer att fixa detta Lina! Visst verkar det som att du har lite oflyt ibland :p men skulle du vilja vara utan Theo? Jag tror på att allt har en mening. Det största hindret är du själv. Om du tänker att du inte klara det, ja då gör du inte det. Om du ger dig faan på att du överlever, ja då kommer du att göra det. Är det någon som har kämparglöd så är det du Lina! Puss på dig!
Lina du har vänner och familj glöm aldrig det.
Våga aldrig tänka tanken att man kan fråga om hjälp.
Men du är en så duktig tjej och ni kommer få det super mysigt...det kommer bli så himla bra.
Hör av dig om du bara vill prata av dig..jag finns precis som många andra:)
Puss på dig gumman
