Crap...
Från det lilla "hej" i förrgår till att jag håller på o bli tokig, fan du är i huvvet heeeeeeela jävla tiden natt som dag...
Ja som hade kommit tillbaka o fixat de där "återhämningsdagarna/veckorna" som ja o mina vänner snackar om.
Allt har fallit ihop, vill inget hellre än att ringa eller sms:a dig just nu... FAAAANSJÄVLASKITHÅL!!!
Trodde vi va klara med varann det intrycket fick jag o visste jag att du skulle befinna dig där/dit jag skulle, så skulle jag inte komma dit helt enkelt. Undvikit dig, skyddat mig själv på så vis...
Åhhhh! jag blir galen asså....
Känner mig pressad till att hitta ett substitut för dig....igen.. De känslor som fanns får inte bli till de som va, kan inte tillåta mig själv till det... Inte nu, inte igen...
Du skaka om min värld med en annan sorts glädje än vad jag hade redan o lämnat spår uppenbarligen....
Krama om dig
Le mot dig
O bara va som du är....
Saknar....
Om jag bara hade fått gått o hata dig även om du inte gjort något fel så hade det känts bättre....
Fan fan fan fan......
Visst ahde allt varot så mycket lättare om man fick hata dom!!! jag kan inte annat än hålla med!!!
